Som ett stilla myller av boulevarder och parallella stråk breder linjerna med lite upphöjd struktur ut sig över ytan i en vitt, ton-i-ton-komposition. Vid första anblick nästan osynligt men ju längre blicken vilar, desto tydligare framträder kartan av ordning. Den ljusa färgskalan låter strukturen tala lågmält. Skuggor och upphöjda linjer skapar ett subtilt djup, som om mönstret vore präglat i väggen snarare än tryckt på den. Kontrasterna är mjuka, nästan viskande, och ger rummet en sober och arkitektonisk känsla.